ensamståendetilltvå.blogg.se

Jag och min dotter samlar på sjukdomar sedan slutet på oktober. Först va jag hemma med migrän, sedan va hon hemma med förkylning, som sen kom över till mig dagen innan dom skulle hem till sin pappa. Så då blev jag riktigt dålig, och va extremt dålig i över en vecka. Hemma en vecka extra för att få tillbaka rösten - förkylningen hade satt sig som mest på stämbanden, så jag va extremt hes. Hon blev riktigt riktigt dålig natten till torsdag (förra veckan), där jag först trodde det va magsjuka hon åkte på, men är inte säker på det nu. Varken jag eller sonen har känt av någonting överhuvudtaget av det. Pigg på fredagen, och lördag dyngförkyld. Dom åkte hem till sin pappa i måndags, och vem blir sjuk? Jo, jag! Jag försökte kämpa på eftersom att jag precis hade kommit tillbaka till jobbet igen, men det slutade med att jag fick lov att åka hem från jobbet igårkväll.

 

Så - imorse gjorde jag covidtest för att iallafall utesluta det. Det skulle väll vara pricken över i:et att det är det man åkt på, nu när man klarat sig hela tiden från det sedan det dök upp. Hur mår jag då? Just nu inte så hanterbart. Jag känner mig så förstörd och överkörd. Det är som att nån har hoppat mig i ansiktet typ. Försöker sova, men får vara glad om jag faktiskt får en timmes sammanhängande sömn.- natt som dag. Av nån anledning så har jag haft sjukt svårt att sova när jag är sjuk. Förra svängen fick jag cocillana till slut för att jag höll mig själv vaken hela nätterna med min hosta och fick vara glad om man lyckades sova 2 timmar under dagen. 

 

Försöker tvinga i mig nått att äta, för jag vet att man behöver få i sig även om man inte är hungrig eller har matlust. För tillfället har det mest funkat med frukt, lite blåbärssoppa, vatten, lite pepsi max, och lite chips. Allt för att få i sig nånting iallafall. 

 

Nu vill jag bara att hela sjukdomscirkeln ska ta slut. Man blir ju inte direkt rik av att vara hemma sjuk eller att vabba, så nu får det ta slut här och nu tycker jag. Det räcker nu!